onsdag 8 december 2010

Palettens sista nummer för året är här!


Palettens nya nummer firas med release på Fotografiska i Stockholm den 17 december kl 17-21. Kvällen är ett samarrangemang med Svenska konstkritikersamfundet som samtidigt har sin årliga julglögg. Det blir samtal med Marianne Lindberg De Geer och Monica Sand, som båda medverkar i Palettens nya nummer.


Debatt och vindlande essäer med tankestråk som går mot djupet är ledstjärnor för 70-årsjubilerande Paletten. I årets sista nummer, som är ett dubbelnummer, presenteras konstnären Therese Szatek med en förtätad essä av poeten Marie Lundquist.

Paletten rymmer på Hitchcockmanér också kulturkritik och studier i brott. Marianne Lindberg De Geer berättar med utgångspunkt i sitt eget konstnärskap om den osäkra tillvaron för offentliga verk i Sverige. I Växjö står hennes verk Jag tänker på mig själv – Växjö under kameraövervakning dygnet runt efter grov skadegörelse. I Borås vakar en fadder över den flera gånger illa tilltygade bronskaninen Matehunting (Partnerspaning). I Skövde har alla femton skyltarna utom en stulits i projektet Across the Universe och skolprojektet fick ett abrupt slut i höstas på grund av den ”respektlöshet som visats verken och konstnären”. Vandalerna av offentlig konst ertappas i regel aldrig och det blir inga rättsliga efterspel.

Boris Groys, aktuell som curator för den ryska paviljongen på Venedigbiennalen nästa sommar, ger i essän ”Kritiska reflektioner” en kärv betraktelse av konstkritiken. Denna uppmärksammade och omdiskuterade text presenteras nu för första gången på svenska.

Palettens 70-årsjubileum har uppmärksammats på flera sätt under året. I detta nummer återpubliceras konstnären Beth Laurins vägröjande artikel om diskrimineringen av kvinnliga konstnärer på New Yorks konstscen under tidigt 80-tal. Manhattanspåret fortsätter i Paletten galleri med Claire Parsons och Irmelie Krekins lyriska bildsvit Hello and Good Morning där barnet leder den vuxna på en drömlik resa genom storstaden.

Om konstscenen under 80-talet kretsade kring New York, Köln och London så finns den idag ”överallt samtidigt.” Dan Jönsson tecknar under denna rubrik en bild av den globala konstscenen och delar med sig av en kritikers frustrationer och begränsningar. Torsten Jurell är en av många konstnärer som verkar i Kina och Paletten presenterar sviten BanZheng, målningar som utgår från Kinas olagliga licenshandel. Torsten Jurell står också bakom omslaget till numret.

Leo Gullbrings text Farväl vita kub om Zaha Hadids och Odile Decqs nya museibyggnader i Rom ansluter till den debatt om museiarkitektur som inleddes på Palettens sidor med Tomas Lewans och Lena Froms inlägg i nr 2:2009. Modernismens slentrianmässiga lådor är förpassade till historien och vi befinner oss i en arkitekturrevolution, enligt Leo Gullbring.

Äldre konstprojekt och performanceverk återuppförs genom re-enactments. År 1969 gjorde Robert Smithson sin omtalade spegelresa Mirror Displacements på Yucatánhalvön och fyrtio år senare återupplivar konstnären Monica Sand projektet genom en kollektiv resa i hans fotspår. Men färden tar inte vägen över Mexiko utan håller sig längs tunnelbanans gröna linje i Stockholm, från Gullmarsplan till Hökarängen.

Läs också om Julia Plender som i likhet med utställningsaktuella Ann Lislegaard (Marabouparken) intresserar sig för den moderna spiritismen. Skribenten Johan Deurell hittar en länk mellan 1800-talets spiritistiska rörelse och dagens kristna och islamiska manifestationer..

Efter fem år slutar Sophie Allgårdh kontraktsenligt som redaktör för Paletten och detta blir hennes sista nummer. I sin ledare skriver hon:

Om vi vill ha en tidskriftsflora med anspråk på kvalitet i ett litet språkområde som Sverige behövs ett betydligt större statligt anslag till riktiga löner och arvoden. Det går inte att som tidigare regeringar och nuvarande kulturminister vänta på att marknaden ska lösa de ekonomiska trångmålen eller hoppas på ett simsalabim från förmögna filantroper. Dramaten och Kungliga Operan – och alla kommunala och statliga museer – får pengar så att de kan betala sina medarbetare enligt avtal. Men kulturtidskrifterna får hoppa från isflak till isflak för att överleva och har en ekonomi som mest tillåter amatörverksamhet.”