tisdag 25 maj 2010

Uppsala Nya Tidning om Barbro Werkmäster & Krassimir Kolev


HOMMAGER PÅ GALLERI 1

"Bortvända, passiva kroppar som inte möter betraktarens blick"

1972 PUBLICERADE konsttidskriften Paletten den feministiska bildanalysen Kvinnan manipulerad – även i bilden av genuspionjären Barbro Wärkmäster. I artikeln som på sin tid väckte stor debatt, och som återpubliceras i den 70-årsfirande tidskriftens nyss utkomna jubileumsnummer, talar Werkmäster bland annat om en reklambild som visar en intvålad kvinnotorso sedd snett bakifrån, i en onaturlig vridning som exponerar så stor del av kroppen som möjligt, och konstaterar att en patriarkal blick har reducerat den huvudlösa kroppen till bortvänd, osjälvständig och objektifierad -"ett objekt", skriver Werkmäster, "kan inte älskas, bara ägas.", ett argument som effektivt bemöter vulgärtolkningar av liknande bilder som kärleksfulla, småkåta hyllningar.

När jag ser några av de snudd på fotorealistiska målningarna i Krassimir Kolevs utställning Hommager på galleri 1 känns Werkmästers text fasansfullt aktuell. I flera bilder möter betraktaren lättklädda kvinnokroppar som förmedlar den hyllning utställningstiteln syftar till genom en tatuering. Chagall syns på en axel, Klimt klättrar upp ur en trosa längs en ryggrad. Bortvända, passiva kroppar som inte möter betraktarens blick utan bara sitter som ögonprydnad och projektionsduk, förmedlande en hälsning till konsthistoriens giganter.

Lyckligtvis räddas utställningen av ett par verk där den återgivna situationen har fått en komplicering som tar verket förbi den gubbslemmiga blicken. En hyllning till Picasso syns till exempel på en hårt beskuren och lika lättklädd kropp, men här är kroppen inte bara stilla utan vi ser två händer bakom en ryggtavla och vi skymtar en fot inkilad mellan lår och mage som om kroppen satt i en lotusställning. Målningen är oroande – det är svårt att avgöra om de krampande lemmarna är utsatta för någon typ av yttre tvång eller helt enkelt söker en yogaposition. Här kommer Kolevs tekniskt mycket avancerade måleri till sin rätt på ett helt annat sätt än i de enklare motiven.

Sebastian Johans, publicerad den 30 april 2010 i Uppsala Nya Tidning